alltså det var den största drömmen man hade, varje gång man skulle önska sig nått så var det ALLTID samma sak.

sen tjatade man dag in dag ut, i princip hela tiden, att man ville ha en ponny.

Sen när jag var 10år 3september 2008, fick jag min första häst, då var jag i sagornas land, jag levde i en dröm typ, min allra högsta dröm gick i uppfyllelse, att få en egen häst.

det går inte att beskriva hur känslan var, att äntligen ha en egen häst, fara dit varje dag och rida och sköta om den osv, det var typ en dröm att få mocka åt sig egen häst!

Och så när man red i snön, bara galoppera så kändes det som i en film, för bra för att vara sant.

ni vet när man galoppera på en äng, så tänker man i typ slowmotion och ja, min högsta dröm hade gått i uppfyllelse!

sen så stör man sig lite på dom som ridit på ridskola i typ 2år, som knappt tjatat nått elr äns önskat sig en häst som får en häst..

och sen ÄNNU MER dom som inte vill ha nån hjälp då och dom klarar sig så bra själv, dom som redan vet allt.

jag tror inte dom har önskat sig en häst sålänge precis, jag mena när jag fick min första ponny hade jag redan ridit i 5-6år., det är lixom en stor skillnad, när man hela tiden vill utvecklas och far och tränar med sin häst och vill lära sig nya saker hela tiden.

sen efter dom haft hästen i ca 1år så har dom tröttnat och vill sälja hästen, då har dom ridit i 3år ungefär och är less, det är ju lixom ingenting!

nu har jag ridit i snart 9år och älskar fortfarande hästar och mitt hästintresse växer varje dag!

Sen finns det ju faktiskt dom som INTE HAR RÅD att ha kvar hästen, då har man ju som inget annat val, det är en annan sak!

Dom som tröttnar på hästar kan ju igentligen inte vara så glada att dom har en häst, visst man ska ju ha ett annat liv också, man ska ha vänner osv, men dom som älskar hästar är hästen en bästavänn, det är det inte för dom som inte älskar hästar utan mest har det för att dom "vill" ha en häst.

Sen kan man ju ha andra stora drömmar, men hästdrömmen är en utav dom största.